Locknekraterns betydelse för vetenskapen… Den 7,5 km vida meteoritkratern kring Locken är enastående väl bevarad. När den uppkom var Sverige täckt av ett djupt hav. Bland de kratrar på jorden som har uppkommit till havs är Locknekratern det bäst tillgängliga och åskådliga exemplet. Det tar en timmas flygresa eller en halv dag med bil för att komma dit från Stockholm, och tillgängligheten förbättras ytterligare tack vare traktens utmärkta vägnät. Hittills har forskningen huvudsakligen koncentrerats på att känneteckna kratern genom detaljkartläggning av berggrunden i Lockneområdet och att undersöka vilka möjligheter som kratern erbjuder i framtida forskning. Nästan hela området täcks av jord och växtlighet. Det finns några viktiga äldre eller i drift befintliga stenbrott, som visar strukturer med samband till kratern. Berg som bildades före, under eller efter meteoritnedslaget sticker upp genom det tunna jordtäcket här och var, inte minst i vägdiken och i rotvältor. Det kan vara tätt mellan naturliga berghällarm trots att deras sammanlagda yta inte alls behöver vara stor. Detta har gjort det möjligt att utföra en mycket detaljerad kartläggning av berggrunden. Eftersom nya berggrundsblottningar uppkommer varje år kommer nya intressanta fakta att nå oss allt eftersom.	Förhoppningsvis kan det någon gång i framtiden bli möjligt att helt befria några mindre områden från jordtäcket så att forskare såväl som allmänheten kan se hur det gick till när kratern bildades. Eftersom Locknekratern är den bäst bevarade och synliggjorda kratern efter ett nedslag i havet erbjuder den unika möjligheter till olika forskningsprojekt. Just nu och säkert åratal framöver sysslar exempelvis ett internationellt forskningsprojekt med en nedslagskrater som ligger begravd under hundratals meter tjocka sedimentavlagringar kring Chesapeake Bay i östra USA. Denna 100 km vida krater spelar en stor roll som underjordisk struktur i ett av Amerikas tätast befolkade områden. Liksom Locknekratern bildades den under havet, men man kan inte studera den bit för bit på landytan. Man måste alltså ta till den blottade Locknekratern som jämförelseobjekt. Locknekratern betyder mycket för utforskningen av andra planeter. Detta gäller i nuläget främst Mars. Frågan om det funnits hav på denna grannplanet kan besvaras om man lyckas hitta vissa meteoritkratrar på Mars yta som visar sig ha bildats till havs och inte på torra land. Skillnaden mellan kraterbildning på land och på havsbotten är stor och Locknekratern är ett tydligt exempel på hur det senare alternativet ser ut. Satellitbilder från Mars visar en del kratrar som mest av allt liknar Locknekratern. Men för att kunna besvara frågan, krävs mer forskning, inte minst på Locknekratern. Nedslagskratrar bildas genom mekaniska skeenden i material med kända fysikaliska egenskaper.	En viss mängd rörelseenergi tillförd under en viss tid (extremt kort i fallet meteoritnedslag) ger förutsägbara resultat. Det går alltså att räkna fram resultat av ett meteoritnedslag enligt samma grundprinciper som används för att räkna ut vad som sker när en bil kraschar. Denna slags förutsägbarhet är tyvärr sällsynt inom geologins område. Därför öppnar den nya vägar till tolkning av geologiska strukturer i områden som drabbats av stora meteoritnedslag, tolkningar som i sin tur kan tillämpas även utanför de drabbade områdena. I detta perspektiv är Locknekratern ovanligt löftesrikt. Havsavlagringarna från tiden omedelbart efter själva nedslaget i Lockne kommer att ge nya insikter om livsmiljöer i vattnet kring kratern. Dessa insikter hjälper bland annat till att förstå uppkomsten av bergolja, fast den olja som bildades i själva trakten förstördes i samband med senare geologiska händelser, som inte hade något att göra med meteoritnedslaget ./Maurits Lindström	Prof. em. Maurits Lindström. var ända till sin bortgång hösten 2009 museets vetenskapliga rådgivare och mentor